Mänskliga rättigheter

Rättigheter i lag och vardag

Mänskliga rättigheter är breda principer, men de får konkret betydelse i lagar, myndigheters ansvar och människors vardag. De handlar om att människor ska kunna leva med värdighet, delta i samhället och skyddas mot diskriminering.

Här är flera ord juridiska eller känsliga. Studera därför både huvudidén och de viktiga skillnaderna: vad diskriminering betyder, vilka grupper som nämns, vad offentliga aktörer ska göra och hur skydd mot våld, förtryck och hatbrott fungerar.

Alla har samma värde och rättigheter

Mänskliga rättigheter bygger på idén att alla människor har rättigheter som är lika för alla. Efter andra världskriget ville många länder skapa ett samarbete som kunde förebygga krig och skydda varje människas rättigheter. Därför bildades Förenta nationerna, FN, 1945 av 51 länder.

FN presenterade förklaringen om de mänskliga rättigheterna 1948. Den innehåller 30 artiklar och säger bland annat att alla människor är födda fria och lika i värde och rättigheter. Exempel på rättigheter är utbildning, sjukvård, mat, arbete, vila, religion eller ingen religion, asyl när livet är i fara och nationalitet.

Diskriminering och offentligt ansvar

Diskriminering betyder att vissa människor behandlas sämre än andra. Det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna. I Sverige finns diskrimineringslagen, som förbjuder diskriminering på grunder som kön, ålder, etnicitet, religion, sexuell läggning och funktionsnedsättning.

Regeringsformen beskriver också ett ansvar för det allmänna. Staten, regioner, kommuner och andra offentliga aktörer ska verka för delaktighet och jämlikhet, ta vara på barns rätt och motverka diskriminering.

Jämställdhet handlar om rättigheter, ansvar och makt

Sveriges politik för jämställdhet innebär att kvinnor och män ska ha samma rättigheter och skyldigheter och lika mycket makt att påverka samhället och sina egna liv. Det handlar alltså inte bara om en enskild fråga, utan om makt, möjligheter, trygghet och ansvar.

Exempel på jämställdhetsarbete är att partier uppmuntras att utse både kvinnor och män till val, att lagar ska bidra till lika lön för lika arbete, att skolor och myndigheter ska ge samma möjligheter till utbildning och utveckling samt att föräldrapenningen gör det möjligt för både kvinnor och män att vara hemma med små barn.

Samtycke och skydd mot våld

Våld i nära relationer och hedersrelaterat våld och förtryck är brottsligt enligt svensk lag. Sverige har också en samtyckeslag. Det betyder att den som vill ha sex med en person måste försäkra sig om att den andra personen deltar frivilligt. Det gäller även när personerna är gifta.

Hedersrelaterat våld och förtryck handlar om att en familj eller grupp försöker kontrollera hur personer inom familjen eller gruppen beter sig. Det kan handla om fysiskt våld, psykisk press eller sociala hot. Kvinnor och flickor kan utsättas, men också pojkar, män och hbtqi-personer.

Sexköpslagen

I Sverige är det olagligt att köpa sex. Personen som köper sex kan straffas, men inte den som säljer sex. Genom att rikta straffet mot köparen markerar lagen att det inte är acceptabelt att utnyttja någon sexuellt mot betalning.

Barnkonventionen är lag i Sverige

FN har kommit överens om en konvention om barns rättigheter. Barnkonventionen ska skydda alla barns mänskliga rättigheter. Sedan 2020 är barnkonventionen lag i Sverige, och den ska tillämpas av myndigheter, domstolar, kommuner och regioner.

Den svenska staten har det yttersta ansvaret för att lagarna stödjer barnkonventionen. Det betyder att offentliga aktörer behöver tänka på barns rättigheter när de fattar beslut, planerar verksamhet och möter barn i vardagen.

Ansvar, stöd och skydd

Barnkonventionen säger att föräldrarna, eller en annan vårdnadshavare, ansvarar för barnets uppfostran, utveckling och att barnet har det bra. Vårdnadshavare har också rätt till stöd från samhället, till exempel från kommunen eller hälso- och sjukvården.

Allt våld mot barn är förbjudet både enligt barnkonventionen och svensk lag. Förbudet gäller alla och överallt: i hemmet och i hela samhället. Sverige var 1979 det första landet i världen som beslutade att det är förbjudet att slå barn.

Nationella minoriteter

Sverige ger särskilt skydd till vissa minoritetsgrupper. Flera folkgrupper har bott mycket länge i Sverige och har egna språk, kulturer och identiteter som skiljer sig från majoritetsbefolkningens. Tidigare hade de ofta inte samma rättigheter och blev diskriminerade.

År 2000 erkände Sverige judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar som nationella minoriteter. De nationella minoriteterna har rätt att använda sina minoritetsspråk i myndighetskontakter, i förskola och i äldreomsorg.

Samer som urfolk

Samer är också ett erkänt urfolk. Samerna har en långvarig och stark relation till Sápmi, ett område som sträcker sig över Sverige, Norge, Finland och Ryssland. Som urfolk har samer särskilda rättigheter kopplade till mark och naturresurser i svenska Sápmi.

Sametinget är samernas eget folkvalda parlament. Det representerar den samiska befolkningen i frågor om språk, kultur och identitet. Sametinget är rådgivande och har även vissa myndighetsuppgifter.

Medlemmar i samebyar har rätt att bedriva renskötsel i Sverige inom särskilda betesområden. Här är ordet sameby viktigt: det är inte bara en vanlig by, utan ett begrepp kopplat till samisk renskötsel.

Hbtqi-personer

Hbtqi-personer är människor med annan könsidentitet eller sexualitet än majoriteten. Förkortningen är ett samlingsnamn för homosexuella, bisexuella, transpersoner, queera och intersexpersoner.

I Sverige är diskriminering på grund av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck förbjuden enligt diskrimineringslagen. Rätten att leva med vem man vill är skyddad i lag, och det är tillåtet att gifta sig med en person av samma kön.

Några historiska milstolpar är viktiga: 1944 blev det lagligt att vara homosexuell i Sverige, 2003 fick homosexuella par rätt att adoptera barn och 2009 tillät Svenska kyrkan homosexuella att gifta sig i kyrkan. Pridetåget beskrivs som en demonstration för rättigheter och mot diskriminering av hbtqi-personer.

Personer med funktionsnedsättning

Personer med funktionsnedsättning kan möta hinder eller riskera diskriminering i samhället. Därför finns det lagar i Sverige som ska skydda dem från diskriminering.

Det finns också lagar för att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet att delta i samhället på jämlika villkor. Det viktiga är alltså både skydd mot diskriminering och möjlighet att vara delaktig.

Diskrimineringsombudsmannen

Diskrimineringsombudsmannen, DO, är en statlig myndighet som arbetar för allas lika rättigheter och möjligheter. DO ska se till att diskrimineringslagen följs.

Enligt diskrimineringslagen är det förbjudet för företag och organisationer att behandla människor sämre än andra på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck, religion eller annan tro, ålder, etnisk tillhörighet, funktionsnedsättning eller sexuell läggning.

Aktiva åtgärder och hatbrott

Arbetsplatser och skolor ska arbeta med aktiva åtgärder mot diskriminering. Det betyder att de ska arbeta förebyggande, inte bara reagera när något redan har hänt.

Om någon begår ett brott mot personer för att de tillhör en viss grupp kallas det hatbrott. Gärningspersonen får ett strängare straff om brottet har ett hatbrottsmotiv.